Jag har kommit underfund

med att det är riktigt kul att kasta saker.

För ett antal år sedan skulle jag ha satt mig ner och gråtit om någon hade bett mig att kasta de saker som jag idag har sorterat bort eller kastat bort. När jag bodde hemma hos mor och far hade jag ett stort hamstrings problem, jag samlade på allt även reklam.

När jag fick diagnosen asperger hade jag tur att få ett stödteam som hjälpte mig att sortera och kasta litegrann men även det var väldigt jobbigt för mig. Jag har även turen att min valda syster då och då hjälpte mig att städa och kasta lite fast det var också jobbigt för mig men hon var snällare än min mor, hon gick in i mitt rum och domderade och slängde de saker som hon tyckte var onödiga att spara på fastän jag grät och bad att de inte skulle kastas.

Ni som känner mig kan nog inte förstå hur mitt rum såg ut när jag bodde hemma med mina föräldrar. Det var sällan som golvet syntes och så var det också i min lägenhet som jag skaffade, det fanns ibland gångar som mina vänner fick gå i men oftast så fanns inte de heller utan de som kom på besök fick hasa sig fram genom all reklam och alla papper som låg överallt men det är i det förflutna.

Nu syns golvet jämt och det är riktigt fint i alla hyllor och på alla synliga ställen men jag har fortfarande mycket jobb kvar att göra, det är massor med saker i skåpen som jag har men det får bli senare. Tack vare min syster och boendestödet och min egen kämpar anda så har jag utvecklat mig själv så att det inte är så jobbigt att kasta saker längre. Ibland är det väldigt befriande att kasta saker.

Ta hand om er!

Kram hjärtat