Vet inte om jag har orken för att ta reda på vart jag vill gå. Jag vet inte äns om jag vill förändra något men samtidigt så vill jag inte vara där jag är just nu….ensam, jag vet har jag har människor jag kan prata med men ska jag verkligen störa dem i deras mående när de ändå inte kan hjälpa mig utan bara kan lyssna och kanske inte äns det, för det har jag varit med om alltför många gånger.
Vet inte vad jag föredrar riktigt…att vara ensam med mig själv ( vilket är ganska trivsamt, ibland) eller känna mig ensam bland människor som jag vet bryr sig om mig men inte orkar hjälpa mig för att de själva inte mår så bra och de vet inte heller hur de ska hjälpa mig. Mitt liv skulle inte vara så här det hade jag inte planerat i min ungdom…jag skulle ha kommit längre.
Jag skulle ha en familj vid det här laget, en familj som pratade med varandra, som skulle göra massor med roliga saker tillsammans . Jag skulle ha en man som älskade mig för den jag är och för vad jag kunde ge honom och jag skulle ha ett eller två barn, jag skulle ha några nära vänner som pratade om det som bekymrade oss men så är det inte så det är väl bara för mig att acceptera mitt liv som det är här och nu.
Jag vet i alla fall vad jag kan ge nästan i alla lägen oavsett om det är i kärlek eller i vänskap och jag har enormt mycket att ge fast allför många gånger så ger jag för mycket och blir dränerad för att jag inte får så mycket tillbaka så många gånger väljer jag att kliva iväg i isolering vilket inte alltid är bra för mig för då börjar jag grubbla alltför mycket men jag måste ju kunna fylla på energin då och då så att jag kan fortsätta att ge det jag kan ge till dem som behöver.
Ta hand om er!
Kram Hjärtat.
