Jag är och förblir snäll och omtänksam för den

människa som kommer mig nära fast jag borde inte alltid vara det för jag mår inte alltid så bra av att vara det.

När en människa kommer mig nära så finns den människan alltid i mitt bakhuvud vart jag än är och vad jag än gör, jag vet att jag inte borde vara sådan för jag mår inte alltid bra av det.

När en människa som står mig när säger att den söker efter något men inte har tid för att söka det så söker jag efter det på alla sätt jag kan, jag vet att jag inte borde göra så för jag mår inte alltid bra av att göra så, speciellt när jag pratar igen med min vän och den säger att den gör något annat istället.

När en människa står mig när är jag alltid tillgänglig för den människa jag vet att jag inte borde vara det för jag mår inte alltid bra av att vara tillgänglig.

När en vän står mig nära stöttar jag den människan så mycket jag orkar och ibland mer än jag orkar jag vet att jag inte borde göra det för jag mår inte alltid bra av att göra det men jag blir så glad när den vännen stöttar mig så mycket den orkar.

När en vän kommer mig nära gör jag alldeles för mycket för den vännen det vet jag men jag kan inte sluta även om jag vet att jag borde göra det för jag mår inte bra av det.
När någon kommer mig nära delar jag med mig av mitt inre liv, mina funderingar, mina känslor, mitt förflutna jag kanske inte borde göra det för alla kan kanske inte ta emot det eller inte orkar det.

När en vän står mig när öppnar jag mitt hjärta och försöker med allt för att den ska må bra men jag tror inte att jag lyckas så bra för där finns mycket gråt men även mycket skratt men jag vet att alla inte kan ta det eller orkar med all gråt som finns där.

Jag orkar nog inte skriva mera nu.

Ta hand om er!

Kram Hjärtat.